Poff sa det så var september slut. Och jag som skulle njuta av min absoluta favoritmånad! Men det blev massor av jobb istället. Jag ska VERKLIGEN inte klaga för förra året var katastrof på jobbfronten. Under mina 13 år som egenföretagare har jag aldrig haft så lite jobb, och så lite betalt. Vissa månader var det noll i lön. Andra lite som ett CSN-lån.

Anledningen? Kriströtthet i samhället (så många kriser!), klimat & miljö var icke på agendan, woke-ism, ingen brydde sig om hållbarhet, civilsamhället fick en dålig klang (detta otroligt viktiga civilsamhälle som liksom är fundamentet i vårt samhälle), aktivister var lika med terrorister (och vem vågar samarbeta med dem?) och anslagen till kommun, studieförbund och civilsamhälle bantades rejält (aka mina stora arbetsgivare). Tänkte ett par gånger att nu får jag väl ta och lägga ner allt. Slänga in handduken. Skaffa mig ett riktigt jobb. Så jag sökte jobb. Och fick nej.

Nä, men alltså. 2022 var livets bottenår (pappa dog, vän gjorde slut, och strax in på 2023 dog mormor), men 2024 var inte långt efter. Självförtroendet i totala botten. De enda mejl om uppdrag jag fick var i stil med “hej, du som brinner för klimat och miljö, kan du hålla en dags workshop – gratis”. Som att min kompetens och min tid var intet värd.
Sökte så mycket pengar på olika ställen och försökte hanka mig fram.
Att vara utan jobb och uppdrag är banne mig den mest intensiva perioden. Att plöja ner obetald tid i hopp om att landa uppdrag.

Sen gick proppen. Till slut.

Förutom att Klimatklubben fått stöd för att ta Elevborgarråd för klimatet till andra kommuner, så landade jag och Soxbo ytterligare ett projekt. Och sen ett till. Vi fick också en otrolig styrelse i Klimatklubben som tillsammans med mig och Soxbo jobbar på som attan för att sätta klimatet främst! Det är ett sånt härligt gäng – självgående, drivna, underbara!

I samma veva började folk bli arga. Över att den humanitära krisen i Gaza, att demokratin monteras ner, att klimat och miljö nedprioriteras. Och där i folks ilska hände något. Det började röra på sig! Folk i största allmänhet börjar få nog. Känner du också av det?

Gulligt ändå att jag tänkte att jag skulle blogga något i stil med “hej, september försvann, men här är jag nu” och lägga upp någon ljuv bild från trädgården. Istället blev det en truddelutt om hur jädra svårt det är ibland. Hur ska man liksom tro på sig själv, när man rabatteras hela tiden? Hur ska man orka röra sig bland alla svåra klimat- och miljöämnen om de inte heller är önskade.

Man skulle hängt kvar vid dagens outfit istället. Vad lätt det hade varit! Sett pengarna rulla in från företag med stora budgetar. Eller nej, det skulle jag ju inte kunna. För dels hade det inte känts rätt, men sen hade ju ni, vettiga, underbara följare (om ni är kvar efter min långa tystnad) slutat följa mig för min dubbelmoral.

Så ni får ta mig som jag är. Har det knapert stundvis, sliter mitt hår på annat håll för att få kalkylen att gå ihop, men går alltid på min magkänsla.

Nu blir det ljuv bild.

Det snackas mycket om att Sveriges självförsörjningsgrad ligger på 50% – vilket tyvärr är en överdrift. Under 1990-talet självförsörjningsgraden på 75%. Hur ska vi mätta befolkningen i händelse av kris, krig och avbrott i matleveranser?

Det är inget snack om att tillgång på mat är ett fundament i vår beredskap!

Så hur säkrar vi den?
Jo, genom att sänka utsläpp och förhindra ytterligare klimatförändringar.
Ett förändrat klimat – med ömsom torka, värmeböljor och brist på vatten ömsom skyfall och översvämningar – kommer göra det allt svårare att odla mat.
Låt oss börja där.

Att inte göra något åt situationen innebär enorma risker kopplat till matförsörjningen.
Exempelvis kan Golfströmmen mattas av och kollapsa som följd av klimatförändringarna. Då riskerar Sverige att få ett klimat som liknar Sibiriens. Nä, men god odlingslycka!

Att ställa om är med andra ord fundamentalt för vår beredskap

Genom att odla själv stärker du inte bara din egen beredskap, utan också samhällets motståndskraft.

Om du förvandlar din gräsmatta till odling eller fyller balkong eller innergård med prunk bidrar du också till ökad biologisk mångfald, kolinbindning och minskar antalet långa och sårbara livsmedelstransporter.

Har du inte möjlighet att odla själv?
Hjälp din och andras beredskap genom att styra pengarna dit de gör skillnad – handla ekologisk mat från lokala producenter.

För damn, de behövs!

Du och jag är en förutsättning för att de finns kvar om/när krisen kommer genom att vara trogna, återkommande kunder.

Förutom att gynna lokala matproducenter, så gynnas den lokala ekonomin, ovärderliga ekosystem och biologisk mångfald. Genom att handla från lokala producenter ökar du också samhällets motståndskraft – vi blir mindre sårbara av långa transportvägar – och minskar behovet av importerat konstgödsel (producerat av fossila bränslen).

Vad kan du göra?
Handla lokalproducerat, prata om behovet av lokala matproducenter och efterfråga lokalproducerat hos matbutiker, kaféer, restauranger och i offentlig sektor.

Odla i trädgård, på balkong och lott, efterfråga stadsodling och skolträdgårdar.

Dra igång skördemarknader, REKO-ringar och gör lokalproducerat och ekologiskt tillgängligt för alla.

Det snackas mycket om upprustning och beredskap – ofta militär sådan. Men ytterst få snackar om att omställningen är en förutsättning för motståndskraftiga samhällen och fred.

I dag kickar beredskapsveckan i gång och det är hög att tid att snacka om just detta. Kopplingen!
Ska vi börja med att ta en svängom kring våra transporter?

Genom att nyttja buss, tåg, tunnelbana, spårvagn och cykel sparar du värdefulla resurser, bidrar till nödvändig omställning och gynnar också vår gemensamma beredskap.

Att minska beroendet av fossila bränslen – gårdagens lösningar – känns ju inte bara vettigt med tanke på vilka länder, diktaturer och krigskassor som gynnas av vårt fossilberoende, det är ju också avgörande för våra samhällen i händelse av bränslebrist. Det säger ju sig självt att de regioner som har väl utbyggt kollektivtrafik klarar sig bättre i händelse av kris och bränslebrist än de som bygger på privatbilism. Det krävs mindre bränsle att transportera 50 pers i en buss än om alla skulle ta egen bil. Vid utbrottet av andra världskriget infördes också förbud mot privatbilismen och under oljekrisen 1973 sattes användningen under lupp.
De mest bränsleffektiva transportmedlen är med andra ord toppen för att spara utsläpp – hej cykel, buss, tunnelbana och spårvagn – men är också en fråga om beredskap.

Även tåget är en viktig del av vår beredskap – och så klart omställning.
I det krigshärjade Ukraina har tåget exempelvis visat sig vara omåttligt viktigt, och oslagbart när det gäller att frakta material och människor långt. En viktig parameter i såväl fredstid som i händelse av kris eller krig.

Vad kan du göra? Nyttja kollektivtrafiken! Se till att den används, nyttjas och utvecklas Du är en förutsättning för att den finns! Snacka om kopplingen mellan omställning och kollektivtrafik!

Ps. För två år sedan var MSB på besök för att se över min beredskap. Nu har jag samlat alla klipp från besöket här.

Denna vecka kickar beredskapsveckan igång och jag tycker att det är hög tid att lyfta kopplingen mellan beredskap och omställning. Omställningen bidrar ju inte bara till motståndskraftiga samhällen när vi satsar på kollektivtrafik, lokalproducerat och ser till att vi tar hand om både jord, vatten och ser till att naturen fungerar som den ska.
Omställningen är också en förutsättning för fred.

De ökade temperaturer som klimatförändringarna medför, ökar också riskerna för militära hot. Redan vid två graders uppvärmning dubbleras risken för konflikter. Det är därför ingen rocket science att vi behöver förebygga framtida konflikter genom att minska utsläppen.

Under denna vecka kommer jag snacka mer om detta, men också lyfta hur man kan öka sin egen beredskap hemma.
För två år sedan var MSB – myndigheten för samhällsskydd och beredskap på besök hos mig för att se hur förberedd jag var om krisen skulle komma.

Allt förevigades på film! Här nedan kan du se alla klipp.

Då snackade vi inte så mycket om kopplingen mellan beredskap om omställning – exempelvis kollketivtrafik, cykel, lokalproducerad mat, odling och så vidare – utan snarare vikten av hemberedskap, men denna vecka ligger fokus alltså på omställning och beredskap!

Hur förberedd är jag om krisen kommer?

Dag 1: Hoho, hallå? 3% på mobilen och ingen el? (kommunikation) 

Dag 2: Slut på vatten i kranen – vad gör en då? (vatten)

Dag 3: Hur håller jag värmen i huset om elen försvinner? (värme, uppvärmning, skydd mot kyla)

Dag 4: Har jag mat så det räcker? (mat, tillagningen & förvaring)

Dag 5: Cash is king? (kontanter)

Dag 6: Grannar – otippat verktyg i prepperlådan (gemenskap och goda grannar)