Tänkte fortsätta på 2013-hej-då:et, genom att plocka upp min lilla nostalgitripp genom månaderna.  2013 års sammanfattning – hittills – hittar du här:

– retronostalgiska rosettfrisyrs-januari
– jazzande födelsedags-februari
– virvlande Vintagefabriks-mars
– boksläpps-april med nattlinnesfotografering
– ett vårvackert maj med nagg i kanten
– midsommardoppat, Paris-toppat juni.
– roadtrippat fransos-juli – med lite Italien på
– salta augusti med gryningsfester och guldskor
– höstlängtande dim-september

Med trång klänning, vita strumpbyxor och sommarfyndade skor traskar jag in i bitterljuva oktober. Det är fortfarande så där varmt ute, och jag liksom längtar efter att svepa stora kappor om mig och vira in knoppen i en halsduk.

Några dagar in i oktober sticker jag till London, tillsammans med några vänner. När den första drinken ska beställas in – redan på flygplatsen – droppar jag nyheten att det liksom inte blir så mycket ölsvepning för min del på den här resan. Jag är nämligen gravid.
Möts av ett skrik.

I London är det sensommarvackert och jag sitter fast med ena ögat i kamerans kikhål.

Fatima och jag bor tillsammans på hotellet, dansar framför spegeln varje kväll, undersöker min putande mage och klär oss i matchande skinnjackor.

Bär peplum och hemligheter.

Går på klubb.

Hamnar ständigt på efterkälken, men fångar varje vrå av vackra London.

Besöker varendaste vintagebutik och skriver en guide till Londons bästa vintagebutiker (psst. reportaget finns ute i butik nu).

Landar i Sverige med nytt hatt och ny höstjacka. All vintage så klart.

Jag ska precis ut för att fånga den vackra oktober-konfettin när jag och John får missfall. Jag är i 10:onde veckan av min graviditet. Tidigt, absolut. Men alla de där veckorna fyllde jag så noggrant med drömmar och förväntningar.
En vidunderligt vacker höstdag går de i krasch.

Gräver ner mig med den här lurvbollen och är ömsom tacksam för att det jobbiga är (nästintill) över (nåja, blöder i 18 dagar efteråt), ömsom ledsen för det som aldrig blev.

Vägrar att nedslås, så jag tar på mig min gladaste minibasker, mina dansande brogues-skor och en telefon-brosch och går till Vintagefabriken. Världens bästa ställe – med de underbaraste av kollegor. Tillsammans fyller vi spruckna drömmars tomrum och målar upp vackra visioner, tusenfalt med pepp och odlar tanken om att i morgon, då kanske tårarna känns lättare att hantera. Och dagen efter det kanske ännu lättare.

Och så blir det ju, även om det inte går över en natt. Jag fortsätter att sondera garderoben efter smilbandskreationer och finurliga små accessoarer. Det blir mitt lyckopiller.

Jag och John spenderar all vår tid hemma. Träffar knappt en kotte, men mår på något konstigt vis bra av det. Vi – som alltid har haft en karusell av människor omkring oss – låser in oss, målar möbler, äter långfrukostar, pratar och bearbetar. Det är fint.
Frankie Daily journal dimper ner på Vintagefabriken och jag nallar förväntansfullt ett exemplar. 2014 ska bli mitt år.

Fyller sidorna med nya förväntningar och gör storslagna planer. Mitt bästa.

Får fina presenter av omtänksamma läsare.

Listar mina bästa böcker och säljer vår matta. Det är utrensning på hög nivå hemma.

Är med i Elle tillsammans med Lollo, där vi pratar vintagefrisyrer.

Bär hatt nästan dagligen. Tycker det är oerhört flott.

Behöver förändring och sportar old school.

Köper mig ett par högst opraktiska skor för hösten.

Bläddrar fram till vårt fina juljobb i Amelia jul och längtar efter knastersnö, Värmlands-jul och pepparkaksbak.

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!